Det skulle vara kul att få sätta färg på Gnestas jobbigaste trappa

– Vi tyckte att Trappgatan var en plats som behövdes bli trevligare. Det är väldigt många trappsteg, så vi tänkte att det skulle vara kul att få sätta färg på Gnestas jobbigaste trappa.

Livia inviger Trappgatan. Foto: Simon Berg
Livia inviger Trappgatan. Foto: Simon Berg.

Livia Särnblad gick i åttan när hon och de andra runt 100 eleverna i åk 8 på Frejaskolan i Gnesta mötte konstnärerna Signe Johannessen och Erik Rören från Art Lab Gnesta. I projektet Trappgatan samlades elever, lärare och konstnärer i en serie workshops för att prata om de platser som tillhör dem alla. Livia beskriver hur samarbetet förändrade hennes syn på konst, men också väckte intresset för det offentliga rummet.

– Det är viktigt att man lyssnar på vad unga har att säga, innan man säger att vi inte vet eller kan något.



Något år tidigare hade kommunen gett ut en jämställdhetsrapport som tog upp att flickor och pojkar rörde sig olika genom orten. Med sina 127 trappsteg, mörk och trång, var Trappgatan i Gnesta en plats som upplevdes som otrygg. Åttondeklassarna röstade fram den till en av ortens fulaste platser.
– De kände sig inte representerade i Gnestas offentliga rum – platserna där de vistades varje dag speglade inte deras estetiska preferenser, säger Signe Johannessen. Som ortsbo, konstnär och en av initiativtagarna till Art Lab Gnesta, hade hon redan tidigare samarbetat med ortens kommunala skola.

Kommunens plan- och byggchef bjöds in till en frågestund med eleverna och ett konstnärligt arbete med att förändra gatans karaktär påbörjades. De elever som ville lägga lite extra engagemang i projektet fick tillåtelse att använda fria timmar på tisdagseftermiddagarna att jobba med sprayburkarna och stencilerna hos Art Lab Gnesta.

Trappgatan i Gnesta
Invigning av Trappgatan i Gnesta. 

På vernissagen strömmade ystra fjortonåringar upp och ned för trappan. Trappgatans totala makeover blev en succé som lockade nyfikna ortsbor upp i trappan, fick bilister att tutandes krypköra förbi och bilder av den delades tusenfalt på sociala medier. Kommunen hakade snabbt på och använde fotografierna i sin marknadsföring. Idag är trappan en självklar plats för selfies.

Precis som leken kan konsten inte bara utmana våra sinnen, den hjälper oss också att skifta perspektiv. I våra gemensamma utrymmen kan den dessutom föreslå andra verkligheter, andra sätt att vara och umgås. I möte med grupper utan egen röst i det offentliga samtalet – som barn och unga – kan konsten belysa och betona okända behov och nya möjligheter. Den är också med att introducera demokratiska processer, dess tröghet och möjlighet, för en ny generation.
– När de byråkratiska begreppen inte räcker till erbjuder konsten ett annat språk, och då kan vi också nå de som inte annars hörs. Kommunen har ingen jämställdhetsstrateg längre, men Trappgatan har blivit ett praktiskt exempel på hur rörelsemönstren i Gnesta har förändrats, säger Signe Johannessen.
Livia Särnblad säger att samarbetet med konstnärerna gör att hon nu tar andra vägar när hon rör sig genom Gnesta.

– Målningarna gör liksom att man orkar sig hela vägen upp nu. Efter vårt arbete blir jag glad av att gå upp för Trappgatan.