Du var aktiv under GKU:s första år och gav under en period röst åt projektet i Art Lab Gnestas styrelse. Vad hade du för erfarenhet av organisering sedan tidigare och hur påverkades du av arbetet med GKU?

Demokratisk organisering är för mig en viktig del av mitt liv men också en viktig del av vad som upprätthåller ett gott samhälle. Mitt engagemang innan GKU var främst kopplat till organisationer för humanitär hjälp eller elevrörelsen. GKU öppnande upp en ny aspekt, om hur mycket vi påverkas av kultur och hur vi kan påverka kultur. Den lärdomen från GKU gav mig verktyg att arbeta med det offentligen rummet, på ett konstnärligt som politiskt sätt. Det är jag oerhört tacksam för och tar med mig i mitt arbete idag.

Vilka är dina starkaste minnen av projektet?

Mina starkaste minnen av projektet är många, men jag nämner tre stycken här. Det första minnet jag har är från första gången jag kom i kontakt med Art Lab Gnesta och hur de välkomnade mig in i verksamheten. Under GKU:s första möte med Art Lab Gnesta skulle vi diskutera vad vi ville arbeta med i ungdomsrådet. Det förbryllade mig hur alla våra idéer ansågs vara realistiska och rimliga i Art Lab Gnestas ögon. Det var ett ovillkorligt stöd som ungdomar sällan möter. Optimismen trumfade samhällets pessimism mot ungdomar som är mänsklighetens största tillgång, vilket Art Lab Gnesta redan insåg och lyfte. Tack för det!
Det andra minnet var när GKU-medlemmar målade om plåtbrädor som skulle pryda en lång trappa, den så kallande trappgatan i Gnesta. Jag minns när vi stod i Bryggeriets garage och hade olika stationer, för att effektivisera vårt arbete. Jag fick lära mig tekniker för hur jag skulle måla bäst, och mina färdigheter utvecklades. Men det mest fantastiska var när jag såg trappgatan färdig, under Vårfestivalen som Art Lab Gnesta anordnade. Från idé till handling, från en plåtbräda till en hel regnbågsfärgad trappa.

Det tredje minnet är kopplat till GKU:s konstvägg. Jag kan nästan se framför mig när vi öppnade den lagliga målarväggen, en kall men solig dag. Ett band skulle klippas av mig och en vän från GKU. När fanfaren startade klippte vi bandet, och det var en seger för ett politiskt arbete om individers rätt att uttrycka sig kreativt i offentligheten. Medborgarbrev, samtal med politiker och många möten ägde rum innan vi fick se väggen stå där med målningar från barn, undomar och äldre. Det offentliga rummet hade förändrats, tack vare GKU.
I skrivande stund inser jag hur svårt det är att välja ut vilka minnen som är starkast, eftersom GKU har gett så mycket till mig. Vänner, erfarenhet och kunskap som jag inte kunde få någon annanstans. Tack Art Lab Gnesta för att ni har gett mig så många fina minnen, de håller jag nära hjärtat.

Skulle du säga att din syn på konst förändrades på något sätt under ditt arbete med GKU? Hur ser du på konst idag?

Min syn på konst har förändrats tack vare GKU. Konst var för mig tidigare kopplat till traditionella former, såsom måleri på duk. Nu är konst precis allt för mig, precis som politik. Och kopplingen mellan konst och politik har öppnat upp många kunskaper.
Konstens roll i kultur har förtydligats, hur kulturen påverkar mig och hur jag kan påverka kulturen. Den symbiosen fanns inte tidigare på grund av kunskapsbrist, men också för att samhället sällan ser relevans i att lyfta kultur och konst som viktiga ämnen samtidigt som de påverkar oss sen barnsben.
Jag är inte konstnär till yrke, men jag är konstnär i själen för jag ser visioner om det samhälle jag vill leva i, och med opinionsbildning som hantverk kan jag tillsammans med kollektivet forma ett konstverk som går utanför ramarna och krossar strukturer. Det är konst för mig.

Rosaline Marbinah är uppvuxen i Gnesta. Nu läser hon statsvetenskap på Göteborgs universitet och är vice ordförande i både LSU – Sveriges ungdomsorganisationer och Utrikespolitiska förbundet.